En betydligt billigare variant av bilsport som verkligen är till för det vanliga folket, är folkracing som bildades i Finland 1981 men hade redan funnits i Norge och var då känd under namnet bilcross. Dessa tävlingar är lika roliga som de är fartfyllda och vem som helst får vara med bara man har en licens.
Bilar i folkrace
Det absolut roligaste i folkracet är de gamla skruttiga bilarna som kör mot sin sista färd. Folkracing har skämtsamt kommit att kallas folkracedöden, eftersom det oftast är bilarnas sista åktur. De är ofta rostiga, trimmade in i det sista och allmänt färdiga för skroten. Men så kom någon finurlig finländare på att man skulle göra en sport av det hela, dels för att vanliga människor som inte hade råd att varken utöva bilsport själva eller gå på loppen, och dels för att hedra de hederliga bilarna. På så sätt började man köra lopp och det hela blev en folkfest.
Bilarna får egentligen inte köras mer än i 80 km/h men det är inte många som håller den hastighetsgränsen. De måste vara typbesiktigade i Sverige och utrustad med en skyddsbur.
I slutet på varje tävling får vem som helst lägga ett anbud på bilarna som säljs för 6500 kr. Anledningen att man inte tar mer än så är att man vill hålla nere kostnaderna för hela sporten och att de tävlande inte ska investera mer än så för att trimma bilarna. Folkrace ska ju inte vare en rikemanssport.
Tävlingar
Det brukar hållas ca 450 tävlingar om året på olika platser i Sverige. Banorna ligger utspridda över landet och det finns ungefär 130 av dem. Men ett folkrace kan ske nästan vart som helst om man bygger upp en bana. Banorna är av asfalt eller grus och ska vara byggda så att man inte ska kunna komma upp i högre hastigheter än 80 km/h. Man får tävla i ett folkrace från och med att man fyller 15 år och då är det juniorklass som gäller. Från 18 års ålder får man gå upp i seniorklassen.